En av de klassiska…

Tåg i massor. Kuggstångsbanor. På hemvägen passerade vi återigen Brig; nu i full karneval. Orkestrarna lät och betedde sig ungefär som studentorkestrar, men enhetligare uniformer. Och bättre lukt.

Detta inträffade på den tiden då varje rejäl resa avslutades med en färjetripp över Öresund, dvs pre-bro.

Plötsligt vid frukostbordet drabbades vi av insikten att Matterhorn = Tobleroneberget!

Zermatt bjuder på bortåt 90 pister av varierande karaktär. På Theodul-glaciären kan man på dryga 3800 meters höjd även ägna sig åt sommarskidåkning. Tröttnar man kan man ta sig över till Beruil-Cervinia på den italienska sidan och uppleva ytterligare ett skidområde. Fast då är det bäst att hålla noggrann koll på vädret - om Theodul-passet stängs är det många dyra mil att ta sig tillbaka till Zermatt via Simplon-tunneln.

Det finns tre skidområden, Rothorn/Sunegga, Gornergrat och Matterhorn Glacier Paradise/Schwarzsee. Det är ganska bökigt att ta sig mellan områdena – den som inte gillar röda pister och isiga uppåkta skogsvägar som är kantade med stup göre sig inte besvär – så det är en bra idé att välja ett område för dagen.

<WRAP left 200px> Zermatt som gammal klassisk skidort har något mer distingerade liftar än andra uppkomlingar. </WRAP> <WRAP right 150px></WRAP> Till Gornergrat kommer man med kuggstångståg från centrum i Zermatt. Det tar ungefär en halvtimme att nå toppen på 3089 meter. Väl uppe är det fullt möjligt att använda tåget som skidlift - det finns hållplatser i backen där man kan stiga på. Uppe på Gornergrat ligger ett märkligt bygge som numera kombinerar hotellverksamhet (3100 Kulmhotel Gornergrat) med ett radioobservatorium. Här kan man äta en stärkande och hyfsat prisvärd bricklunch och njuta av utsikten från den stora solterassen.

Från Gornergrat kan man välja mellan röda och blå pister med 500 meter fallhöjd ner till Riffelberg, där det också finns ett utmärkt matställe.

Hit kommer man med en jätteläskig alpmetro genom berget. På sommaren kan man beskåda livs levande murmeldjur här, men på vintern vinner man på att skrämma tyska skidåkare av vägen genom att med tordönstämma ropa “achtung, ich bin ein Tonbandgerät!”.

<WRAP left 300px></WRAP>Det högst belägna skidområdet bjuder bland annat på underbart välpistade motorvägsbreda (och då talar vi om sexfilig motorväg! minst!) pister, mjöljsyreinducerande ankaliftar och en inte helt försumbar risk för höghöjdssjuka. Hit tar man sig med viss möda via en kombination av äggliftar och fullpackade kabinbanor. Mellanstationen Tockener Steg är en bra utgångspunkt för utflykter i de olika pisterna och serverar OK bricklunch som kan avnjutas på en helt OK solterass. Under vår resa observerade vi eleganta människor med de senaste och dyraste skidorna och skidkläderna som åkte hit upp och satt på solterassen hela dagen.

Här talar man Schwitzerdeutsch!

I Schweiz (liksom i Italien) höjs servicenivån med minst kubiken på antalet spädbarn man medför på lokal.

På denna restaurant höll vi raclette-orgie. Ett halvt 40kg-hjul gick åt. Vinnaren var inte en av de tre favoriterna…

Bildgalleri